Spelarna som står i stjärnornas skuggor

På grund av att skadeläget redan är på gränsen till en akut situation (nåja) så tvingas Henke till att röra om i grytan, något som han inte är van vid att göra. Under de två säsongerna som han hittills har slutfört med BoIS är det inte ofta han petat favoriterna från elvan, trots svackande formkurvor eller att de helt enkelt inte smälter in som de ska i spelsystemet. I det sistnämnda scenariot kan man självklart fråga sig om det är rätt spelsystem som används, men det hör inte till saken. Poängen är att favoriterna ofta går före de som för tillfället är på toppen av sin förmåga. Han spelar alltså hellre med elvan som är namnkunnigast än den med bäst dagsform.

Men vad händer då när en spelare som Marcus Lantz skadar sig och det redan är en prekär situation på skadefronten? Jo, Herr Larsson måste mot sin vilja byta ut sjuklingen mot en mindre meriterad spelare, t.ex Mathias Andersson. Trots en eventuellt superb insats så brukar andrahandsvalet sedan få kliva åt sidan när den skadade 'stjärnan' återvänder från sin skada.

Redaktionens åsikt är den att spelare som vanligtvis inte tar så mycket plats på planen ofta stiger fram ur skuggan när stjärnorna tvingas uteslutas ur truppen. Ett beteende som varmt välkomnas, och som också ofta kan vara matchvinnande. En inställning som för spelarna framåt i karriärerna och uppåt i tabellen.

För visst är det väl så att det uträknade, skadedrabbade BoIS kan skrälla ganska bra, och stå upp starkt mot de mindre lagen. Som ett exempel kan man ta matchen mot Varbergs BoIS FC. Trots tre viktiga kuggar (Lantz, Malmqvist och Raun) borta så för man spelet. Man ska så klart inte dra för stora växlar av ett decimerat Varberg, men det var ändå en bra insats av ersättarna.

Vi får hoppas att andrahandsvalen, så som Zaim, fortsättningsvis kan hålla sig lika motiverade som de varit hittills, då färdas vi mot en härlig säsong med dem vid rodret!

Philip Andersson