Landskrona BoIS-Hammarby IF 4-1

Hammarby hade mycket mycket boll inledningsvis, men det var Landskrona som fick det första målet.  Comebackande Thomas Raun drog på ett skott utifrån straffområdet. Ett skott som tog på en hammarbyförsvarare och studsade in i mål. Hopf var chanslös. Kort efter ledningsmålet bjöd BoIS-försvaret tillbaka. Den stelbenta mittbacksgeneralen Linus Malmqvist serverade Andreas Dahl som pangade in bollen bakom Ivo "Väggen" Vazgec som vaktade Landskronas bur.

Det märktes att Henke noga studerat 08:ornas match mot Assyriska, för redan tidigt i matchen började Landskrona dra sig tillbaka och lägga huvudfokus på kontringar. Detta höll på att ge utdelning när den för dagen pigga Fredrik Olsson spelade fram namnen Karlsson på ett jätteläge, men den storspelande Hammarbymålvakten bjöd på en kanonräddning. Duon fick dock revansch ett par minuter senare då Fredrik Olsson efter elegant förarbete av Mathias Andersson lyckades få fram bollen till Fredrik Karlsson, som utan några besvär kunde slå in bollen i öppet mål.

Hammarby dominerar bollinnehavet, men BoIS får de vassaste chanserna och de har därför en ettmålsledning i ryggen inför andra ledning. 

De svartvitrandiga inledde andra halvan av matchen i rasande tempo och skapade direkt tre sylvassa målchanser, men Bajenmålvakten räddade återigen sitt lag. Hammarby fortsatte ha mycket boll, och man pressade BoIS ordentligt. Det kändes dock som att Hammarby allt som oftast lade en extra sidledspass i stället för att forcera målet. BoIS redde ut stormen och kunde kontra in 3-1 efter ett mål signerat av måltjuven Fredrik Olsson. Han fick god hjälp av Hammarbys ytterback Figerouda.

Samma Olsson punkterar sedan matchen när han tråcklar sig igenom Hammarbyförsvaret och placerar in 4-1.

Måndagens seger var en taktisk triumf, man hade en tydlig plan och fullbordade den. Ändå var det ett taktiskt misstag som hade kunnat sänka BoIS.

+: Mathias Andersson fortsätter på den instakade vägen, och visar enastående prov på bollbehandling.

+: Fredrik Olsson gagnas av den centrala rollen, och fortsätter att skörda mål.

+: Philip Andersson spelade trots sin ålder väldigt stabilt och gjorde sin bästa match hittills i BoIS-tröjan.

+: Stämningen på IP var på topp

+: Ytterbackarna Max Mölder och Alexander Zaim har hittat en bra balans mellan offensiven och defensiven. 

-: Henke borde kanske ha använt sin byten tidigare, Landskrona gick på knäna en stund i avslutningen.

-: Malmqvist inleder svagt, men rätar dock upp skeppet. Nästa match måste han vara på tårna från start. Vi är dock inte oroade för den giganten, som förhoppningsvis har erfarenheten att fortsätta på samma sätt som i andra halvlek.

-: Återigen har man svårt för att stänga matcherna, och man hade mycket väl kunnat göra fler mål. 

Ängelholm-BoIS 2-1

Det är med en bittersöt smak i munnen vi sitter i bilen på väg hem från en omvälvande bortamatch.
Bitter på grund av tre förlorade poäng och de två skitmålen som BoIS släppte in. En målvaktstavla och en onödig frispark som tog i muren.
Samtidigt som Mathias Anderssons bollbehandling, Fredrik Karlssons mottagningar och Fredrik Svanbäcks hästjobb gör att det dröjer kvar en söt eftersmak i munnen.

BoIS skadedrabbade mittfält bjöd verkligen upp till dans, stundtals dominerar man spelet fullständigt. De våta underlaget gör spelet chansbetonat och i många situationer har BoIS inte fru Fortuna på sin sida. Man skapar flera kvalificerade målchanser, bland annat ett avslut i ribban i första halvlek, och ett öppet mål i andra som tvingar ÄFF:s målvakt att kasta sig i sidled och göra en kanonräddning.

Ängelholm har en stark, men kort, period efter ledningsmålet. Bortsett från denna period var dock ÄFF:s målchanser fåtaliga.
Man ska dock komma ihåg att Ängelholmarna hade en match i benen sedan i måndags. Detta borde kanske BoIS ha utnyttjat genom att hålla ett ihållande högt tempo.

Avslutningsvis vill vi på redaktionen sätta ut några plus och minus.

+: Alexander Zaims senaste insatser gör förhoppningsvis att Henke plockar upp honom ur frysboxen och tinar honom inför en hård säsong.

+: Linus R Olsson gör ett bra inhopp och kommer dessutom med i målprotokollet.

+: Återigen måste vi hylla Mathias Andersson, som med sin teknik mycket väl kan bli en ny utlandsexport.

-: Fredrik Olsson kom aldrig in i matchen, kanske berodde det på underlaget.

-: Ivos tabbar börjar bli en ovana.

-: En uddamålsförlust efter en jämn match, och ett BoIS som stundtals dominerar. Känns det igen?

Landskrona BoIS-Assyriska BK

Fint väder och ett tidigt mål av Patrik Åström. Förutsättningarna var som gjorda för en riktig fotbollsfest. Men det skulle domaren sätta stopp för!
BoIS trummar på ordentligt och får även det andra målet. Fredrik Karlsson var på rätt ställe under en hörna, och publiken jublade. Man kan lugnt säga att anfallaren från Lund är tillbaka! Detta ungefär en tjugofem (?) minuter in, och de randiga kunde mycket väl ha gjort i alla fall 1 mål till. Men så var inte fallet, och halvtidsresultatet var 2-0. Det bör även nämnas att Assyriska inte hade ett enda avslut i första halvlek.
När den pausvilan var över attackerade Södertäljelaget direkt. Denna gång gick skottet dock utanför, och Vazgec kom undan med hjärtat i halsgropen.
Efter ett par svajiga minuter börjar BoIS spela upp sig, och spelet utjämnas.
Just då känner domaren att han behöver kliva in i rampljuset, och blåser hejvilt, till supportrarnas förtret. Det är just då som BoIS får ett baklängesmål.
Domaren fortsätter chockera, och man hoppades bara att BoIS kunde rida ut stormen. Men det gick ej, Assyriska slår till med ca 5 minuter speltid kvar.
Det känns som att allt redan är över. Det blir nedflyttning i år, jumboplatsen är given. Hela föreningen läggs ner och... Liverstam! Mittbacken kliver fram i ett farligt frisparksläge (Bravo, domaren!) och trycker in bollen. Euforin är fullständig!
Det var en fantastisk match, och spänningen var olidlig. Men jag kan tyvärr inte med ord beskriva hur bedrövlig domaren var. Jag intalar mig själv att jag inte brukar klaga på domaren, men i dag kan jag inte undvika det. Jag kommer utan tvekan skicka iväg ett mail till SVFF av ren princip.
Nåja, jag ska försöka att inte bli överrumplad av känsslorna, utan istället sätta några + och -.
+: Det går inte att nämna för många gånger: Karlssons formkurva går rakt uppåt efter skadan
+: Patrik Åström växer i sin roll, och får även näta
+: Klacken var med ordentligt hela matchen
+: Alexander Zaim konkurrerar ordentligt om vänsterbacksplatsen.
+: Första halvlek var fantastisk, bästa på 2-3 år
+: Tre olika målskyttar
-: Domaren (kommentarer överflödiga)
-: Assyriska var inte direkt några änglar på plan
-: Mathias Unkuri blommar tyvärr inte riktigt ut igen, men han är i alla fall pigg och får förhoppningsvis göra en riktigt bra match snart
-: Tappet, BoIS är psykiskt underlägsna Assyriska återigen
Men i nte ens mannen med visselpipan kunde stoppa BoIS i kväll, en kväll som tillägnas hela laget.

Nu gäller det!

BoIS har efter gårdagens kamp fyra poäng på lika många matcher. Det betyder att man inte huserar i det absoluta bottenträsket. Inte just nu i alla fall. Men faktum är att man är farligt nära kvalstrecket, och detta efter en inledning på spelschemat som inte ser alltför tuff ut. Vid en eventuell förlust mot Assyriska så kan man mycket väl blandas in i bottenstriden direkt, vilket inte direkt är en bra förutsättning inför resterande delen av säsongen. De randiga har tidigare visat prov på mental svaghet i motvind, och jag tror knappast att det skulle vara annorlunda i år.

Om man däremot skulle plocka poäng mot Södertäljelaget så ser sitsen inte riktigt likadan ut. Självklart så räknas ju poängen, men framför allt ett rejält mått självförtroende. Att det dessutom är mot ett lag som fram till i går hade plockat full poäng gör det inte sämre. Att det går bra i nästa match kan alltså vara väldigt viktigt inför fortsättningen av säsongen. Vid seger så drar man ifrån den nedersta delen, och i stället för att kriga resten av säsongen för överlevnad kan man fokusera på att klättra upp mot nya höjder.

Surprise känner av det pressade läget

IFK Värnamo-Landskrona BoIS

Efter 1-1 borta mot ett lag som innan inte hade gjort mål på tre matcher, känns stämningen lite avslagen. När man däremot tänker på att man faktiskt tog igen ett underläge känns det aningen bättre. Lägg sedan till att man fick en omdiskuterad straff, och inte heller hade något spelövertag att tala om, då känns det betydligt bättre.

Varför är det egentligen så att det är ett mindre hopp på glädjeskalan mellan oavgjort och vinst än det är mellan oavgjort är förlust? Matematiskt sett borde det vara tre gånger så roligt att vinna som att få ett oavgjort resultat. Det enda man kan utläsa är väl egentligen att fotboll inte kan räknas ut, det upplevs. 

Nåväl, det var ju trots allt en sammanfattning av matchen som skulle skrivas. Matchen öppnades med avvaktande spel från båda lagen, och det kunde mycket väl ha blivit ett riktigt sömnpiller. Men så blev det inte. Det var inget jättehögt tempo på plan, men det var absolut ingen tråkig match. BoIS spelade upp sig, och visade framfötterna under en stor del av första halvlek. Dock med undantag för vissa kortare perioder, men man hade ändå bud på ett mål.

Under andra halvlek så startade båda lagen positivt. Målchanserna stänkte åt båda hållen i starten, men en bit in i halvleken så tappade BoIS allt man överhuvudtaget kan kalla spel, och IFK har en stark period. Det är även då de får ett mål, 1-0 inprickat av Behar Ferizi. 

Värnamo verkar ha planerat att försöka få ett mål och sedan försöka hålla sin ledning. De släppte övertaget och matchen böljade återigen fram och tillbaka. 

Med en ungefärlig kvart kvar så får BoIS en straff. Det var Linus Olsson som föll, och visst gjorde han väl det lite lätt? Svanbäck var en klippa från elva meter, och 1-1 stod det. Det var också ett resultat som, trots ett tryck visst tryck från Landskronas sida, stod sig tiden ut. Ett mål vardera får även kallas rättvist, efter att båda lagen haft bra perioder. Nu gäller det att ladda om ordentligt till matchen mot Assyriska, som i dag förlorade borta mot Ängelholm. Man kan bara hoppas att det inte blir total kortslutning.

Målskytten Fredrik Svanbäck

Tankar inför Värnamo borta

På söndag bär det av mot Värnamo, och den andra bortamatchen för året. Trots att matchen inte är lika viktig som mötet med Varberg så ska man inte sticka under stolen med att även detta är en högprioriterad match. Att förlora mot ett lag som tros behöva harva i bottenträsket även detta år är inte direkt något man hoppas på. En förlust hade direkt kunnat stjälpa allt självförtroende som införtjänats efter tre poäng senast.  Trots att jag även sa detta inför segern förra helgen säger jag det igen: Den här matchen kan påvisa på vilken del av serietabellen man kommer fokusera på senare i år. Vid seger så går man om Varberg, och om även de andra resultaten går vägen så har man en tillfällig femteplats. Detta är dock väldigt osannolikt, men en placering runt sjundeplatsen är inte helt otroligt. Vid förlust kan man dock sjunka snabbare än Måns Möller får tv-tittarna att byta kanal. 

Nu har vi förutsättningarna för tabellen, men vad kan man egentligen förvänta sig? Personligen tror vi, och hoppas innerligt, på en seger. En 2-0seger för att vara mer precis. Våra tankar går framför allt på vem som ska göra målen, och vi litar på att Fredrik Olsson vill förlänga sin svit, och därmed näta för den fjärde matchen i rad. Av vad vi såg senast så är Fredrik Karlsson så stormar han framåt som en vild noshörning, och vi hoppas på att han ska få återvända på riktigt med ett mål. En stabil försvarsinsats lägger grunden för seger, och det är extra viktigt mot ett kvickt och passningsskickligt Värnamo. 

Vi ska försöka få ihop en inför-rapport med lägena i båda lägren, så håll ögonen öppna!

Max Mölder, en sann kämpe

Man vet inte riktigt var man ska börja när Max Mölder är på tapeten. Ena dagen stärker han hela laget med sin starka vilja, och i nästa match drar han på sig två straffsparkar i förlängningen. Det enda man kan vara säker på är att man inte vet överhuvudtaget var man har honom. Max har en otrolig inställning, något som vissa andra spelare hade kunnat lära sig av. Men det går inte att sopa under mattan att han inte är den mest tekniska spelaren på planen. Inte heller den största, eller för den delen den snabbaste. Men han har en riktig glöd för det han gör, och det är väl ändå det som räknas? Han har trots allt meddelat att han vill stanna i BoIS, och det är så lojal en spelare ska vara. Det är i alla fall i den andan som jag vill att ynglingarna från ungdomsleden ska slussas in i laget, och det tror jag inte att jag är ensam om. Enligt högst personliga åsikter verkar delar av laget ha haft en aning attitydproblem, men vi får hoppas att det inte längre är så. För att, lite fritt, översätta och citera den gode Bill Shankly: "En del människor tror att fotboll är en fråga om liv och död. Jag avskyr den inställningen. Jag kan försäkra er om att det är mycket allvarligare än så." De orden ekar i huvudet när man ser Max Mölder strida på plan, likt den sanna kämpe han är.

Spelarna som står i stjärnornas skuggor

På grund av att skadeläget redan är på gränsen till en akut situation (nåja) så tvingas Henke till att röra om i grytan, något som han inte är van vid att göra. Under de två säsongerna som han hittills har slutfört med BoIS är det inte ofta han petat favoriterna från elvan, trots svackande formkurvor eller att de helt enkelt inte smälter in som de ska i spelsystemet. I det sistnämnda scenariot kan man självklart fråga sig om det är rätt spelsystem som används, men det hör inte till saken. Poängen är att favoriterna ofta går före de som för tillfället är på toppen av sin förmåga. Han spelar alltså hellre med elvan som är namnkunnigast än den med bäst dagsform.

Men vad händer då när en spelare som Marcus Lantz skadar sig och det redan är en prekär situation på skadefronten? Jo, Herr Larsson måste mot sin vilja byta ut sjuklingen mot en mindre meriterad spelare, t.ex Mathias Andersson. Trots en eventuellt superb insats så brukar andrahandsvalet sedan få kliva åt sidan när den skadade 'stjärnan' återvänder från sin skada.

Redaktionens åsikt är den att spelare som vanligtvis inte tar så mycket plats på planen ofta stiger fram ur skuggan när stjärnorna tvingas uteslutas ur truppen. Ett beteende som varmt välkomnas, och som också ofta kan vara matchvinnande. En inställning som för spelarna framåt i karriärerna och uppåt i tabellen.

För visst är det väl så att det uträknade, skadedrabbade BoIS kan skrälla ganska bra, och stå upp starkt mot de mindre lagen. Som ett exempel kan man ta matchen mot Varbergs BoIS FC. Trots tre viktiga kuggar (Lantz, Malmqvist och Raun) borta så för man spelet. Man ska så klart inte dra för stora växlar av ett decimerat Varberg, men det var ändå en bra insats av ersättarna.

Vi får hoppas att andrahandsvalen, så som Zaim, fortsättningsvis kan hålla sig lika motiverade som de varit hittills, då färdas vi mot en härlig säsong med dem vid rodret!

Philip Andersson

Ivo- en räddare i nöden del 2

Vi som hade möjlighet att följa Ivo under inledningen av förra säsongen i j-södra kunde se hur han allt för ofta kom i konflikt med sin backlinje. Han skrek ofta och högt, men mer för att påpeka fel och brister i efterhand än för att leda och styra sitt försvar. Det var tydligt att kommunikationen inte alltid fungerade med ett oharmoniskt försvar som följd. Däremot gav han ofta prov på en enastående speluppfattning, framförallt genom sina snabba utsparkar som ofta hittade rätt, och imponerade med sin inställning att ge allt i varje match. Frågetecknen var ändå fler än utropstecken när han efter sommaruppehållet skrev på för BoIS. Det visade sig snabbt att hans effekt på BoIS försvarsspel skulle bli det totalt motsatta. Att påstå att Ivo har storspelat i den randiga tröjan (vi vet, målvaktströjan är inte randig) vore ett riktigt understatement. Det försvar som stundtals såg ut som en hönsgård under förra säsongen lyckades han styra upp, han blev en stabiliserande faktor för hela laget. Med sina precisa sparkar och utkast låg han bakom många giftiga bois-kontringar, att han dessutom ofta kryddar sitt spel med omöjliga "idioträddningar" drar knappast ner betyget. Ivos inledning på den här säsongen har varit lovande (bortsett från misstaget mot Brage), med en assist och flera fantastiska räddningar i premiären mot Brommapojkarna och en stabil insats senast mot Varberg. Kan han bara fortsätta att utveckla sitt spel i luftrummet kan han göra en riktig kanonsäsong.

Ivo vaktar Jönköpings bur

Ivo- en räddare i nöden

Alla som inte sov i Faradays bur förra året märkte hur den nytillkomne Ivo Vazgec räddade slutet på säsongen, och därmed kanske även ett superettankontrakt. Eftersom han endast skrev ett kort kontrakt då var Henke&Hasse tvungna att binda honom till ett avtal ännu en gång. Gissningsvis så kräver han en högre lön nu än vad han gjorde innan succén. Men det är det väl i och för sig värt, han är ju en riktig stjärna i dagens BoIS. Det kan alla som såg matchen mot Brommapojkarna intyga. Ivo har dessutom en lite annorlunda teknik än vad de målvakterna man brukar se har. Hans ingripanden på fasta situationer är minst sagt annorlunda, och han har dessutom en annan instinktivitet i vissa aktioner än vad andra sista utposter har. Det leder till en del spektakulära räddningar, och vi på redaktionen tycker att han nästan ser självlärd ut. Dock inte på ett negativt sätt, snarare tvärtom, det är en välkommen ovanlighet.

Som sagt är han värd sin lön, inte bara för att han fungerar bra som målvakt, utan även för att han är inblandad i nästan alla lägen framåt. Delvis på grund av stundtals exceptionella utkast, men framför allt för att utespelarna allt för ofta blir helt handlingsförlamade och inte förmår att spela bollen framåt. Då tackar jag min lyckliga stjärna att vi har Ivo.

Ivo på IP